Inbäddade.

Vi bor inbäddade i höst nu – mysigt, tycker jag. En underbar årstid, vilsam och rofylld.

 

William Baffin blommar vidare, helt obekymrad om att man ska lägga sig till ro nu.

 

Min toskanska trädgård borde jag kanske skörda nu. Blåklockorna blommar obekymrat vidare dom också. Japanska lönnen är röd och min aurikel är det snyggaste den varit på hela säsongen. Klockbusken, ja, men ser kanske inte så tydligt, men den är full av färger och så ser man en bild från en märklig hörna i vår trädgård, där lutar det som om det vore en slalombacke!

 

Uppe på berget är det glitterhöst!

Båda vattenspeglarna är samma fjord, den får för sig att ta en sväng runt ett litet berg när det är högvatten!

 

Nerkomna från berget sitter vår chef och skriker.

Ja, alltså inte Omgivningen, han är varken chef här eller har för vana att skrika. Det har däremot Pippi, hon både chefar och skriker, hon tycker inte om att vi går utanför tomten. Själv skulle hon aldrig ta ett steg utanför, hon vet bättre än lantmätaren var gränserna går!

Och ja, Omgivningen har mössa! Det är bara under oerhört varma dagar, utan vind, i juli som den möjligen inte åker fram……..

 

Jag hade en idé om att göra två sådana där baddiga kuddmossekransar, men det blev för tunt för dörrarna, så nu hänger den jag gjorde på väggen under en ytterlampa.

I stället limmade jag på några små mosskuddar på sommarkransarna. Där kan jag nog limma över lite julstjärnor från gamla ljusmanschetter sen när det närmar sig den tiden. Tror jag. Recycle, recycle!

 

När solen går ner på hösten får jag ibland en sån där riktig längtan om att se solen dala och vara med, så då går jag upp på berget en stund igen.

Bra för själen inbillar jag mig!

Agneta!