En söndag i juli i mitt liv.

Vi njuter av årets sommarväder och igår kände jag att det var dags att åka och plocka lite harklöver, det brukar jag göra vid den här tiden, och då åker man lite västnordväst om Lysekil, där finns dom. Och då såg det ut så här igår!

 

Man ser till Kornöarna. Nu finns det två Kornöar. En Lilla och en Stora och vilken man ser här vet jag inte, men en av dom är det. Dom är bebodda bara på sommaren.

 

Vattnet var ruggigt igår men det var ganska siktligt ändå, så man såg till Smögen. Den här sträckan brukar vara full av båtar vid den här tiden på året, men det kan man väl kanske inte påstå att det var igår……..

 

Och det här är inseglingen till det raffinaderi som finns i Lysekil, Preemraff, som sägs vara ett “miljöraff”, ungefär som ekomjölk……

 

Och vänder man sig om, man hör hur det liksom flåsar bakom en, ser man lågan på “raffet”.

Min morfar sa alltid att soptippen i Lysekil och raffinaderiet låg på Bohusläns vackraste platser, och jag tror nog han hade rätt! För från soptippen är det lika fin utsikt!

 

Och här är dom, harklövrarna! Mjuka och lena och perfekta som eterneller. Jag har plockat dom sedan jag var barn då mamma och jag alltid plockade en bukett.

 

Här hemma för dom stackars pionvallmosarna (?) en envis, svår och outtröttlig kamp mot elementen, storm och regn vill åt dom hela tiden, men dom blommar tappert ändå.

 

 
Och det gör mitt livs första allium på verandan också! Jag trodde jag hade köpt sådana där stora baddiga saker som blommar tidigt. Men det var inte så. Dom här är mindre än pingisbollar och blommar nu först, men dom gör sig i regn!

 

När man stänger fönstren i sovrummet på morgonen ser man just nu cikorian blomma, en oredig sak som rasar åt alla håll, lutande rabatt med ytterst lite jord, men man blir lite glad åt färgen!

************************

Och så måste jag berätta. Jag drömmer ju ständigt om att campa. På riktigt. I tält. Och jag har ett alldeles eget jättefint litet tvåmannatält. Det är ganska oanvänt.

När min mamma levde satte hon upp det i vardagsrummet här på landet för att testa. Och ja, hon sov där ett par nätter och ryktet spred sig som en löpeld om hennes tältande inomhus och alla små barn kom för att titta.

Vad jag inte lyckats med är att få med Omgivningen på camping. Varken inom- eller utomhus.

Döm då om min förvåning när han häromdagen kom in och meddelade att han hade, iofs uttryckte han sig lite underligt, men han pratar lite baklänges ibland, “gjort” ett tält ute……..jag tänkte, yeeesssss, äntligen, efter alla dessa år har jag omvänt honom………

……….jag vart inte speciellt förvånad. Det är bärnät över dom amerikanska blåbären han “gjort” ett tält till……….

Men är detta hans uppfattning om att tälta så kan jag ju förstå om han envist vägrar sova i ett tält!

Agneta!