Vi har haft soool! Haft, alltså!

Titta! Blå himmel, ljus, ljus. ljus – det var som ovant nästan! Blåste gjorde det så klart och kallt var det, Omgivningen har ännu inte tagit av sig vintermössan…….men det var så fint, så fint!

 

Grönskan var skir och ljuv.

 

  
Och Leiavovven njöt och hade tandvård i solskenet. Väldigt bra med lite grövre grenar!

 

Utanför ingången började Waldsteinian blomma. Den är en riktigt fin marktäckare, synd bara att blomningstiden är så jättekort.

 

  
Utanför ingången har jag mina krullbuskar, vrid- eller ormhassel, Corylus avellana contorta, en grönbladig och en rödbladig, till skillnad från trollhassel då, Hamamelis mollis. Man förväxlar ju ofta namnen på dessa.

På senare år har Omgivningen börjat lägga sig i mina odlingsambitioner och dessa två buskar har han stammat upp en aning för att de skall bli högre och det kanske är en bra idé, vi får se.

Om det inte blir bra ligger han väldigt risigt till, mer säger jag inte nu……

Jag vill ha en stor “brôtig” buske som vi hade när vi bodde i storstan och som fick flytta med till gamla sommarhuset, för att sen komma hit till nya huset. När jag frågade nämnda Omgivning om busken var medflyttad svarade han något som möjligen kunde tydas som ett “ja”. Jag undrade var den stod och han svepte med armen ner igenom buskagen här. Redan där borde jag reagerat…….

Det gick något år, jag glömde väl bort min buske, ända tills jag hämtade posten en dag, och det gör vi vid vårt gamla sommarhus – och vad fick jag då se? Jo, mina fina krullbuske.

Vid korsförhöret hemma framkom att den dam som flyttade in där hade sagt till Omgivningen att hon tyckte busken var så jättefin……behöver jag säga mer……

Det här berättar jag varje vår här i bloggen tror jag, men jag är fortfarande upprörd av att min buske står där nere vid vårt gamla hus och att jag fått börja om från början.

Hur kan man bete sig så svekfullt mot sin hustru????

 

Azurwolken blommar fint nu, eller igår, menar jag, för idag har vädret återgått till kuling och grått.

 

Dom vita löjtnantshjärtana står skyddat och har vecklat ut sina fantastiska blommor!

 

  
Blåregnet, till vänster den 30 april och till höger igår, den 10 maj. Det går framåt, men sakta.

    
Knopp i närbild vid samma tillfällen. Jag väntar så på att den skall blomma för den har många knoppar i år!

Och ungefär detsamma förhåller det sig med Ullungrönnen.

Fördelen med att det är “lite” kallt är att man får njuta länge av våren i år.

Nackdelen är att vinterjackan åker fram och tillbaka i ett kör! Idag blir det tjock med luva och vinterkängorna igen! Fast inte dom med dubbar under, tack och lov!

Agneta!