Sköna, kalla maj!

Tänk, jag är fortfarande så jätteglad över hyacinterna och man ser dom när man kommer hemåt.

 

Samma med pingstliljorna och en del av Thaliorna.

 

  
Efter många, många års förtvivlad kamp har jag nu fått en snöklocka! Och nu börjar dom vita löjtnantshjärtana att vecka ut sig, trots att vi har det, minst sagt, svalt ute.

 

Under det lilla körsbärsträdet i sovrumsrabatten blommar violerna nu! Det finns en ljusblå också, men den blommade inte idag just. Och så har jag en vit som jag fått av Evas pysselsida, men den har inte kommit i blom, heller, ännu.

 

Nu kommer ormbunkar och bräken och vad dom mer kan heta. Dom ser ut som hela små skogar och det är så sött med miniskogar!

 

Ullungrönnens blommor har liksom börjat krypa upp ur bladrosetterna nu, det här är vad jag ser från köksfönstret när jag står där och drömmer…..

 

En lönn på väg att veckla ut sina blad.

 

I blomlådorna blev det återigen orange penséer, vilket är nästintill otänkbart när det gäller mig och trädgård, men dom är faktiskt fullkomligt oemotståndliga. Och en av dom har vi själva odlat från frö från förra året. Fast den kom mer som en överraskning, en angenäm sådan.

 

Och så har vi då det här orange-iga på våra enar:
  
Det är hagtornsrost. En rost som använder enar som mellanvärd för att sen smitta hagtorn och rönn (båda är av familjen Rosaceae), som blir försvagade och i värsta fall dör. Enarna kan också ta stryk om det blir för mycket rost.

Det finns massor av olika rost, tyvärr, och det finns en liknande rost som denna, och den heter päronrost och den använder framförallt kinesiska enar som mellanvärd, innan den ger sig på päronträd.

Ungefär så tror jag det förhåller sig.

Det är inte lätt att vara buske eller träd eller ros eller annat och det lär ha ökat det här med rost p g a mildare och fuktigare klimat.

Och så var vi där igen……..

Sen läste jag nånstans att sniglarna tycker om rosten……men hur blir det då, kommer det fler sniglar och blir mindre rost eller vad händer? Allt påverkar vartannat.

Agneta!