Nu ska jag berätta hur det är att vara stenrik………

Så här kul är det! Att vara stenrik, alltså.

Jag delar gärna med mig, inga problem! Maila mig bara.

Det här är vår tomt och på näst nedersta bilden (i bildserien ovan) ser man en enebuske i mitten, alldeles i toppen av den busken ser man en gavel – där bor jag.

Funderar på att bygga ett litet hus på nedersta bilden, visst skulle det vara fint med ett gammalt timmerhus där………?

Fast då hamnar vi ungefär där jag gjorde ett mycket elegant svanhopp den 9.9.1999:

Första hoppet…….

………och när jag landade efter det första hoppet gick uppenbarligen något fel, för mellan där och andra landningsplatsen minns jag ingenting.

Jag vaknade till liv nere vid björkens fot och min lilla plastpåse med 11 lingon i hängde i toppen av björken…….

…..påsen krånglade jag ner från björken och sen gick jag hem, men då bodde vi inte i huset bakom det här stenbrottet, utan nedanför berget några hundra meter, kanske 500 meter från “brottsplatsen”. För naturligtvis hade jag brutit benet, men det varken förstod eller märkte jag till en början.

Efter ett par, tre dagar åkte vi till doktorn och jag svävade in, elegant som en balettdansös, men kom ut i rullstol med gips på ena benet….så kan det gå.

 
Och så fick jag ha gips på i 7 veckor, fast det sprack förstås i halvtid, så då fick jag gipsa om det. Men vilken tur i oturen man kan ha, jag känner inte av det alls och utan bilderna har jag ingen aning om vilket ben det var.

Men tillbaka till ämnet för dagen, hur det är att vara stenrik på riktigt, det har jag ingen aning om.

Tyvärr.

Agneta!