Naturens underdag och Rock the Socks!

Igår bjöd naturen på många underverk.

Vi tog en promenad i vår grannkommun västerut och där är så vackert. Vi hade fått tips av Annika (Annika berättade om detta när vi hade en riktig gofika i solen häromdagen, tack för fantastiskt trevligt sällskap, Annika!) om en promenadstig ovanför Hunnebostrand som går så att man har en sån där alldeles betagande utsikt västerut.

Inklämda ligger det lite hus i skydd från dom tuffa vindarna.

 

På sina ställen är det liksom som små kikhål mellan bergen, väldigt läckert.

Möjligen kan det här vara Väderöarna som ligger långt uti havet, jag är inte säker.

Om det är Väderöarna så har jag ett minne därifrån, och det var under en seglats för evigheter sedan när vi låg “inåskade” där, det var inte så där himla kul med hög mast och allt. Men det gick bra. Och det var otroligt vackert där ute! Och med sol är det nog ännu finare och framför allt stillsammare än det var den gången. Jag har förresten aldrig varit där sen dess.

 

  
När vi åkte hem stod ett tranpar och åt på en åker i Snäckskalsdalsdalen, det har i alla fall aldrig jag sett här tidigare.

Magnifika fåglar och när det bara är två är det fantastiskt att titta på dom. Men när dom är tusentals, då tycker i alla fall jag att det liksom blir för många, även om jag vet att det är en riktigt “it”-grej!

Och jag har varit och tittat på dom ett par gånger vid Hornborgasjön, så visst är jag fascinerad, även om dom är så otroligt många där…….

 

Och så var det ju solförmörkelsen! Magiskt!

Vi hade egentligen inte bra väder för det här, men vid pass klockan 11 så var det som om molnen skingrades så att vi fick se detta naturens mäktiga under!

 

  
Det var häftigt när jorden liksom släcktes ner nästan totalt för en liten stund…….lite spöklikt.

 

Sen var det ju lilla Nathea Anemyrs fantastiska idé om Rock the Socks, att vi skulle bära sockor i olika färg för att markera att det är lika fint med olika.

Denna lilla flicka som gjorde detta för sin storasyster Noelle som har Downs Syndrom, är hon inte fantastisk! Jag blir rörd bara jag tänker på både henne och systern!

Vi borde ha olika strumpor lite oftare tycker jag och det finns många anledningar till det!

Agneta!

p.s. sista bilden lånad