Mossigt.

Översta krokusarna är grannens uttjatade (alltså, det är jag som tjatar lite om dom för dom är så otroligt fina)  och dom undre mina.

Det ser nästan ut som om jag är lite på rätt väg, speciellt med dom till vänster, som inte har något gult utanpå, på skaftet……Tänk om!

Ett aber är att grannens står i en gräsmatta och vi har inte något som ens liknar gräsmatta hos oss……kan det ha någon betydelse tro?

 

Lite fler byttor har kommit ut från boden.

Allt kan vi inte ens med gemensamma krafter komma ihåg vad det är för något (och nej, här skrivs inga lappar, minsta motståndets lag råder här…..), men det mesta klarar vi av. Balkansippor t ex! Älskar dom!

Och till höger, nertill i bild, hoppas det är Hundtandsliljor. Jag har ju lärt mig dom på bloggarna jag besöker och förra året hade jag första omgången och satte fler i höstas! En sån exotisk (kändes det som) växt och så läcker! Hoppas, hoppas!

 

I veckan har vi haft ett par små omgångar med ljusare väder och det har torkat upp såpass att vi kan gå upp på berget och runt det och ner på nån annan sida. Det känns väldigt bra att kunna det! Man ser fiskesjön, man ser bäckar som porlar och blänker, man ser omkullfallna träd som det växt mossa på och Leia har hittat en mossig och stenig Goldenvovve (!!!) som hon brukar lägga sig intill för att vänta in oss!

 

Man ser träd som varit mat för djur, men vilket djur? Grävling? Så lågt ner på stammarna så vi tror inte på fåglar, vad kan det vara, flitiga har dom varit i alla fall. Och vissa delar av skogen har fallit som plockepinnar!

 

Mer mossa, jag tycker ju så mycket om det! Och dom scharlakansröda skålsvamparna har börjat titta fram (överst till vänster).

Japp, så har det varit här dom sista dagarna.

Vi väntar och väntar på att det skall torka upp så man kan sätta igång på riktigt ute, det är fortfarande för kladdigt och blött både i marken och luften, och dessutom ganska kallt, för att det skall kännas så där riktigt kul!

Agneta!