Tillbaka.

Hemma igen.

Lite lätt ledbruten, lite lätt slut, men oj, så mycket roligt vi haft!

“Vår” japanska familj med en bunt vänner har varit hos oss. Sällskapets storlek har varierat mellan 12 – 16 personer.

Vi har ätit svenskt “smorgasbord”, vi har gjort kusten här i Bohuslän, vi har haft picknick på varenda kaj, tror jag, och vi har tittat på blommorna, graniten, naturen, horisonten….ja, allt.

Och så har vi tagit lite (!!!) kort också!

Vi har åkt bilar till Gardermoen, vi har haft picknick inne på flygplatsen och vi har flugit över dom norska fjällen till Bergen.

I Bergen har vi ätit gott, sovit bra, strosat på Bryggen, åkt Flöjen och varit ombord på segelskeppet, vi har tittat på dom gamla handelskvarteren.

Och ätit fisk i fiskhallarna.

Vi har åkt tåg från Bergen till Voss, buss från Voss över Stalheim (brant, 18% stigning) till Gudvangen, åkt båt från Gudvangen till Flåm, åkt “Flåmsbana” upp till Hardangervidda och tåg tillbaka till Bergen.

Vi har flugit tillbaka till Oslo, ätit ännu mera god mat, tittat på alla fina blommor, lunchat på Aker Brygge och bott på samma hotell som Rolling Stones (fast vi såg dom inte).

********************************************

Vi har tappat bort japaner med jämna mellanrum, vi har nästan missat tåg för japanerna har tittat på vykort, alla har måstat gå på toa (vet någon hur lång tid det tar när 12 personer ska gå på toa?), vi har tappat jackor, kameror, blivit jätteförkylda, fått ögoninflammationer (såna där med var som forsar ur ögat), vi har ätit och druckit mest hela tiden, vi har knappt haft tid att sova.

Och den berömda “Flåmsbana” var inställd p g a stenras, precis den dagen vi skulle åka, men vi hade sån tur så vi hade bokat fel, en senare tid, och då hade man hunnit städa undan så att tåget gick! Sån tur, våra vänner som hemma i Japan just sett om tågresan på tv och det var lite höjdpunkten.

Ett kryssningsfartyg med 2000 gäster låg i hamnen i Flåm för att åka tåget, och dom missade den turen, stackarna.

Sen gick jag över styr på en färja, snubblade på en järnbalk med ena foten och fastnade med den andra i en järnring som satt ovanpå balken. Jättefestligt. Trodde axeln hade gått ur led eller var bruten. Tänkte att jag får göra som Mel Gibson i Lethal Weapon filmerna (om någon sett dom, han fixar till det själv, ganska tufft så där)!

*********************************************** 

Åldern varierade mellan 67 år, dom två äldsta, och till 7 månader, yngsta lilla Kanae. Hennes storasyster, Honoka, är 3 år.

Och nu har dom åkt hem allihop.

Honoka har redan varit i Kindergarten och Kanae har vänt på dygnet och mormor och morfar (som är våra bästa vänner) dom har det som vanligt igen och vill komma tillbaka och vi vill åka till dom!

Undrar hur det skall sluta!

Agneta!