Monica, min första bloggkompis – du är väl ändå för rar!

Igår sken solen på alla möjliga sätt! Ibland blir man så glad både för själva solen och dom små solarna som glimrar till i ens liv!

 

Jag nästan sjöng när jag gick ner för backarna efter posten……

 

Vitsipporna vände sig mot solen…..

 

Och precis när jag kom ner till brevlådan kom vår postfröken åkande och hon hade med ett paket!

Jag såg ju på en gång vem det var från och jag tänkte:……men vad kan detta vara? Vad har hon nu hittat på min allra första, finaste, bloggkompis Monica, med Tjernhusbloggen.

Jag pinnade på fort uppför backarna och hem….och då har denna goda människa skickat mig en present, den allra finaste!

Jag älskar att plocka småbuketter, t o m så mycket att min svärmor brukade skoja om mina små buketter som fanns överallt.

Men jag hade inga bra vaser att ställa dom i. Så en gång hade Monica med ett sånt här set i sin blogg och jag tyckte ju så klart att det var helt suveränt, vilket jag skrev.

Och så kommer det, bara så där, ett sånt set till mig!

Det är dessutom det bästa för det blir ordentligt med vatten till blommorna i dom söta små vaserna.

Monica, världens största tack, du är för rar!

Det är rörande att du kom ihåg att jag tyckte det var så fint. Nu vågar jag inte skriva hur fint hennes hus är och så fint läge det har och hur fin trädgården är (och mannens hennes också), för då får jag kanske alltihop. Not, men i alla fall.

Kika in till ett av de mest södra utposterna i vårt land, Tjernhus!

Jag  mer eller mindre flög ut med saxen och klippte mig mina små buketter!

 

Nästan snubblade över Leia som låg och njöt i solen!

 

Jamen hur sött blev det  då inte!

Igen, Monica, stort, stort tack! Oändligt!

Agneta!

p.s. och ja, jag kallas för Aggie (se brevet på bilden ovan) också, nästan mer än man säger Agneta. Agneta är mer när jag gjort nåt galet. Agnes händer också att jag kallas, ni vet, rart barn har många namn………uuuujjjj……….vad sa jag nu……..?!