Sensommar eller föraning om höst?

Höstskir klematis, men vad kan den heta. Tyvärr – återigen, bortslängd etikett. Men, det gör inget, söt är den i alla fall.

 

Höstsyrénen förnekar sig aldrig, maffiga blombollar som svänger fram och tillbaka i den kraftiga vinden stormen vi haft i flera dagar nu.

Och störtregn, jösses så det har regnat!

Och regnar, det håller på för fullt.

Den ser nästan ut som om den ska anfalla. Fast ja, det var väl mer min fantasi som skenade iväg där…….

 

Köpte ett litet sortiment luktärter i våras, men tyvärr blev jag en månad sen med sådden, så än har det bara blivit en enda luktärta. Men vilken en, doften är omedelbar och ljuvlig!

 

Förra hösten fick jag för mig att sortera om en del perenner i de två rabatter vi har.

En del har liksom försvunnit helt, andra har kommit där jag inte hade en susning om att jag satte dom.

Så är det med denna, röd solhatt/rubeckia/Echinacea – vad heter dom egentligen, baske mig, jag vet inte det heller!

 

En flox/phlox har jag också införskaffat. Och den vet jag namnet på!  ‘Sherbet Blend’, heter den!

Puuuh! Un point, one point, som dom säger i Eurovisionsschalgerfestivalen………

 

Och så en dag, när jag stod där, fjättrad i köket vid min diskbänk, och dristade mig till att titta upp, ja, då såg jag att astern börjat blomma.

Det är definitivt höst på gång.

Och jag tycker om det, nu blir det bara bättre och bättre.

Våren är fin (nja, jag vet inte riktigt, jag är inte helt övertygad, det där skarpa ljuset som kommer, jag är inte riktigt överens med det), sommaren underbar (om det är varmt och soligt, och jag har märkt att jag tycker mer och mer om sommaren), hösten bättre (speciellt när det är soligt och klart med hög luft) och sen kommer den, vintern, älskar den (såvida den är riktigt kall och snöig…..inte helt vanligt vid västkusten, men det har hänt) och efter det börjar vi på ny kula igen.

Och oj, jag vet ju nu hur fort det brukar gå……jag vet det, därför att jag numera tillhör den där åldersgruppen som dom i undersökningar bara buntar ihop och avslutar med ett bindestreck. Det är inget kul att kryssa i där. Men å andra sidan är det bättre att få vara med ett slag till, än alternativet.

Det finns fram- och baksidor på allt.

 

Mellan kräftskivor och annat roligt, som hinner hända under en helg, har jag gjort klart min ulleternellkrans.

Det blev liiiiite knappt med blommor så jag fick leta reda på ett band som döljer det glesa!

Nu hänger den vid matbordet och vitlöken står intill.

Agneta!