Makaber promenad i en trådkorg. Ungefär.

Hamnen.

 

Jag går till hamnen med Leia, vänder och går hem igen. Ofta.

Går jag åt andra hållet kommer jag till kyrkan och då vänder jag där och går hem igen.

Så är mitt liv nu när det inte går att promenera omkring i bergen eftersom dom är inkapslade i is.

 

När jag sen vikt av från vägen till hamnen (eller kyrkan) så går jag tills jag kommer till det här.

Alltså, vi har ju en lång historia tillsammans, omgivningen och jag. Och det är säkert väldigt bra att man inte vet riktigt allt om varandra.

Men när jag fick se det här, jaaa, då började jag undra. Vad är han för slags makaber människa egentligen?

Han har alltså plockat, ja ni ser själva, dom här “grejerna” i skogen, gjort dom grundligt (?) rena, köpt en skylt, “Varning för hunden” (!) och gjort nån slags totempåle vid vår infart…………

Jag säger inget mer.

 

Inne i huset hade jag släppt en trådkorg mitt på golvet (jag skulle göra något, minns inte ens vad) och i den satt Nisse och smög på Pippi! Det vet väl alla, att man inte syns i en trådkorg, en korg är en korg är en korg!

 

Och efter första attacken är det bara att återgå, fast man kan ju sitta bakom en trådkorg också. För det vet väl alla, att en korg är en korg är en korg!

Agneta!