Stenarbetare.

Jag vet inte om ni minns, men framför verandan har vi eländiga biten.

Där är rötterna till tallen och enebusken, som vi är så rädda om, så mitt barskrapningsprojekt satte vi stopp för.

Men som vi bor i stenriket så skaffade (vi “stal”/lånade från min kusins lager…..) vi fram några kantstenar och Turbos far hjälpte oss dra dom från lilla vägen till där dom ska vara.

 

Och igår började vi greja.

 

Vi drog och släpade och använde spett, strödde sand och lade under stenar.

Och nu ligger dom nog ungefär som vi tänkt oss och jag känner mig nöjd. Väldigt nöjd.

Nu ska det fyllas ut med små, små runda stenar och ormbunkar och lite annat grönt är det tänkt.

Egentligen vill vi ha en damm vid slutet av trampstenarna, en sådan som Anna Vattenkanna har, men det är något komplicerat här på vårt lilla berg så får vi hitta på något annat.

Då Anna med bloggen Goda stunder Tokiga idéer har en vattenoas som är lika fantastiskt fin så funderar jag på att helt frankt ta efter den idén eftersom den kanske skulle kunna gå att genomföra här.

Och nu kommer mina förfärliga ickeexisterande arkitekturkunskaper upp till ytan:

En betongdamm och runt den en massa små runda stenar, som fasas ut mot berget……..

Jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra!

Men. Jag har försökt mig på betonggjuteri nu. Och det var ju inte ett endaste dugg lätt.

  
OK, det blev fyrkanter i godislådorna från affären, men det här med mönster av blad, det kunde jag ju inte alls.

Hur i all sin dar hamnade betongen under bladen när jag hällde betongen ovanpå bladen? Och, ja, allt var oljat.

Omgivningen vill ha en liten trampstig till doftschersminen som står lite avigt till och då var det tänkt att vi skulle pröva med dom här plattorna, där i mitten av bilden.

Agneta!