Blue Blue My World Is Blue……

När jag gick till midsommarfirandet gick jag förbi en stor åker med lin……och som den tjuvaktiga skata jag är kunde jag ju inte låta bli att plocka med mig en liten bukett hem (jag känner bonden så jag får väl göra avbön så småningom…..).

 

Så nu har jag fallit totalt för denna lilla skira, helt underbara blomma som tacksamt blommar mer och mer. Och som dessutom är blå, underbart blå!

 

Tänk att det kan bli bland de mest underbara tyger av lite grönt gräs med blå blommor på! Jag säger det igen, naturen är förunderlig!

 

Och på tal om blått (eller lila är det kanske mer) så köpte jag förra året en violplanta någonstans, jag har ingen aning om var.

Förra sommaren stod den i en kruka och när hösten kom grävde omgivningen ner den, helt klart, för det var inte jag som gjorde det.

Och i våras började den blomma. Och jag plockar och plockar och plockar, jag vet inte hur många buketter jag plockat, och den blommar vidare. Till och med mer!

 

Tacksam, den är så tacksam så jag tycker nästan synd om den….

 

Som vi väl alla erfarit har det varit regnigt det sista och då äntligen har jag kommit igång med det där mastodontarbetet, som legat på att göra listan i evigheter, att sortera bilderna i datorn……………behöver jag säga mer, eller är det bara jag som har allt i en enda röra. Eller rättare sagt hade, för nu har jag ordnat upp det och skickat in allt så att det skall komma fotoböcker, och oj, vad jag väntar på dom! (Fast inte på fakturan……).

Hur som helst, i mappen som innehöll bilder från en resa till Skottland för många år sedan hittade jag den här bilden!

Kan det vara samma viol, tro? Vi var på ett gardencenter, Dobbies World,  ett jättestort och jättefint, och jag minns att jag blev så förtjust i den här violen, men jag köpte ingen där. Men visst är dom väl väldigt mycket lika?

Kanske heter min viol Rebecca!

Idag skiner solen, himlen är blå och det blir nog så att man kan vara ute idag – hurra!

Agneta!