Fredag i lugn och ro.

Snäckskalsdalen fredag middag, det lyser rakt in på min bloggplats och himlen är blå! Underbart!

Solen sken rakt på bryggan och jag la mig ner en liten, liten mikrostund och låtsades att det var vår på riktigt. Isen ligger ju kvar så det var inte så lätt att övertyga sig om den saken…..

Solen strilade in mellan granarna, det är ljuvligt.

Vi gick till det stora, höga berget och tittade ut över bygden, Leia och jag.

Nere i dalarna, där solen inte kommit åt, var det fortfarande fruset.

På stolpen som håller uppe mitt bredband hade den sötaste lilla sparvuggla (tror jag att det är) satt sig. Den skrek i högan sky, men rädd var den inte, men den höll ögonen på mig.

Inne, hemma, alternerar jag mellan mormorsrutor och alla knyppelsnörena. Jag har inte nån vidare talang för knyppling men jag tycker ju att det är roligt så jag kämpar vidare.

Och när solen gick ner tog himlen eld – helt fantastiskt att det kan bli så starka färger. Nån sa att det beror på alla föroreningar i luften, men det har jag valt att inte tro på!

Agneta!