En bradag!

En strålande dag. Dags för en liten picknick. Först gå långt på en riktigt, riktigt idyllisk sommarväg.
Hundkexen blommar i stora skyar. Jag vet att jag skrev det förra året, att min svärmor lärde mig, att dom heter “Queen Anne’s Lace” på engelska, och det tycker jag är ett så fint namn!
Och så klättrade vi upp på berget (detta är alltså inte mitt gamla vanliga berg bakom huset, utan ett längre söderut i vår fjord). Här ser man riktiga rullstenspartier från istiden.

Mot sydöst och Lysekil ligger till vänster i bild, fast man ser inte stan här.

Rakt söderut. Och det är slutet på vår fjord och nu är det öppet vatten ända till, jaaa, Amerikat, kanske. Eller så kommer någon bit av England i vägen, jag är inte riktigt på det klara med hur det är.

Sydvästerut. Bohus Malmön ligger till vänster i bild men syns inte heller.

Rakt västerut. Där ligger Kungshamn och Smögen, fast dom syns inte heller!

Här betar vilda tjurar! Så har man koskräck ska man inte gå här…. Nej, då, det är ingen fara, dom är vana vid vandrare och står bara och glor snällt. Tänk vilken utsikt dom har på jobbet!

Vi klättrade ner till sjön och hade vår picknick, det var varmt och gott, men definitivt inte badtemperatur i vattnet.

Tingeling och Leia badade dock om och om igen.

Man skymtar fjorden mellan bergen. Det var en så fin dag, en så där alldeles lagom dag, lagom varmt, lagom vind, lagom allting!

Och det bästa av allt, man ser hem….På nedre bilden ser man blåaktiga berg i horisonten och så sticker det upp en liten, liten topp, och en bit nedanför den bor jag!

Hemvägen gick genom kohagar som var hur leriga som helst, gissa hur dom nybadade fina hundarna såg ut när vi kom till andra sidan ängen. Vi fick gå en extra sväng och bada om dom i sjön!

Agneta!