Ytterligare en fantastisk ljus och fin vårdag i Snäckskalsdalen…hmmm…

Vår fjord. Vårlik eller hur?


Muntert värre….

Några av pumparna fungerar fortfarande men många har frusit sönder.


De bohuslänska bergen är frusna och inkapslade i is.

Badplatsen där borta i mitten nånstans.

Burr.

När jag skall åka hemifrån åker jag först en väldigt liten väg, sen åker jag en lite, lite större väg och när den tar slut kommer jag ut på en vanligt liten väg.

Men innan jag kommer ut på den vanligt lilla vägen måste jag passa mig så att jag inte kanar i den här hålan som vägverket varit och grävt upp! Den är ett par meter i diameter och någon meter djup.

Dom grävde där för att isen svallade över vägen, men jag undrar om det inte hade varit bättre med den svallande isen än den här hålan eller avgrunden…..

Några väldigt gamla och vackra hus ligger längs vägen till sjön (havet).

Här ligger Tingeling och undrar antagligen över om hon skall behöva kana omkring med alla fyra åt olika håll resten av livet. Det hjälper liksom inte ens med fyrhjulsdrift i väglaget vi har nu.

Här ser vi också monstervalpen Leia. Ett energiknippe som har vuxit så det knakat, hon är bara drygt 6 månader och redan jättestor. Och vild. Här behövs alla hundkurser som finns, tror jag, får att få ordning på denna dam.

Tingeling, 11 år den sista mars, en lugn och trygg och fin vovve.

Agneta!