Vårteckensutmaning nr 2–7 mars. Ingen påtaglig vår i sikte.

Välkomna till Snäckskalsdalens vinterreservat med garanterat vinterväglag, snö och is inkluderas som extra bonus. Broddar rekommenderas, glöm lätta skodon.

Man kanar även på platt mark, hit och dit kanar man. Isskorpan är av mycket god kvalitet, solid och tjock.

Julen finns kvar i form av kulor i träden, garanterad julkänsla, alltså, om man skulle ha missat känslan när det begav sig.


Dock ser man att det är en annan färg på himlen, är den kanske lite vårlik i alla fall? Klematisfröställningarna hänger kvar sen i höstas. Tänk att dom klarat av all snö som kommit och regn under hösten och stormar…

Sälg. Men är det här ett vårtecken, tro? Är det inte så att det som ser ut som knoppar suttit där sen i höstas? Eller har dom börjat svälla lite? Jag vet inte.


Upptäckte hur kul det var att peta på kaveldunsfrökapslarna, det väller ut frön och dom kommer som i spiraler, det var en ny rolig upptäckt!

Var tvungen att peta på nästan alla jag såg!

Den lilla sjön är jättefrusen fortfarande. Vi mätte idag genom ett hål man fiskat i och isen var minst 50 cm tjock.

Jag kände mig manad att gå ut i trädgården och leta vårtecken och efter att ha letat överallt hittade jag den här julrosblomman. Jag blev så himla glad när jag såg den så jag krafsade i snön för att hitta fler. Det slutade med att jag bröt av den enda blomman som fanns. Så kan det gå. Vad är det man säger, den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket….

I klädkammaren har jag ställt dom två julrosorna jag hade inne i julas och dom verkar ha klarat sig hyfsat bra.

Där hänger också en kaktus som har börjat blomma, det är kanske ett vårtecken. Den har så små fina blommor, riktigt delikata.

Magert med vårtecken i Snäckskalsdalen, alltså, men vänta bara!

Agneta!