En dag i mitt liv.

Idag fick jag ett stort kuvert med posten. Och i det låg mitt tröstpris från Lisa med bloggen Lisas torp. Lisa hade en tävling för ett tag sedan med två sådana här tröstpriser. Eva Mari med bloggen Vårt lilla röda hus vann det andra tröstpriset.

Vilken tävling, eller hur, när tröstpriserna är så fina! Synd bara att posten har gjort en reva i kuvertet och bilden, men det får jag fixa till med en passepartout, det kommer att bli bra.

Inte nog med själva vinsten jag fick ett väldigt vackert korrespondenskort med vinsten också:

Jag har kokat sylt. Massor av sylt. Många olika sorter.

Vi gjorde för ett tag sedan ett mycket snillrikt arrangemang med alla sladdar från modem/router/telefoner osv vid vår lilla extra reserv frys som står i tvättstugan.

Och så skulle vi åka iväg och kom på att det är nog förnuftigt att dra ut just dom sladdarna. För säkerhets skull. Vad vi så klart inte tänkte på var ju att även lilla frysens sladd satt där.

Behöver jag säga mer. Det luktade väldigt tydligt bär när vi öppnade dörren när vi kom tillbaka.

En älgstek låg där också så den fick vi förpassa. Men jag tänkte att bären måste väl gå att ta tillvara. Så jag har kokt sylt. Som jag nu har frusit in. Det har jag aldrig prövat förut, undrar om det fungerar…..

Det är inte allt, det som syns ovan, det finns mer. Det blev jordgubbssylt, hallonsylt, björnbärssylt, drottningsylt, lingonsylt och blåbärssylt! Och en rentvättad och sanerad liten frys.

Och så har jag fått en ny dator. Den lite större laptoppen har krånglat sen dag ett när jag fick den förra våren eller sommaren. Och det var sagt att jag skulle få hem den med allt det gamla tankat över i den nya och att det bara skulle vara att sätta igång. Oh, jojo…..

Den silverglänsande saken överst och den svarta ner till vänster är den nya och vi har inte alls blivit vänner ännu.

Är det bara jag som blir matt när inte datorn fungerar? Eller rättare sagt när jag inte får det att fungera.

Tack och lov har jag min lilla vita pålitliga plastdator, den förstår jag mig liksom på. Tror jag.

Sedan har jag bakat bullar. Två degar satte jag. Varför jag inte gjorde en dubbel vet jag inte. Jag gjorde dom nästan samtidigt.

Ena degen blev platt och bullarna smakar därefter. Den andra blev superfluffig. Hur kan det bli så olika?

Dom översta bullarna går inte att äta, man kan lika gärna blanda mjöl med vatten och försöka äta. Dom nedre är jättegoda!

Det var det, det!

Agneta!