En dag.

Mitt berg bakom huset, mitt kalfjäll, som jag kallar det, det är kallt, vinden viner från nordost och går genom märg och ben, ingen vår i sikte.

Jag plockade fram två kransar och klädde dom med plastfolie, plockade fram min sicksacksax och klippte till långa remsor av en kasserad linnegardin. Klippte till och drog remsor av tygerna jag köpte på loppis för ett par veckor sedan.

Sen lindade jag linneremsorna runt kransarna, fäste med textillim, och sedan lindade jag lite av de blå tygerna här och där, och lite snöre och band och så var det klart att hänga upp dom på ytterdörrarna.

Nu kan våren gärna få komma för nu är ytterdörrarna pyntade!

Solen står så här högt över skogen vid den lilla sjön nu.
Bilden här nedanför visar hur det var för ca 4 veckor sedan.

Här rann vattnet vårystert för en vecka sedan. Nu är det fruset igen.

Det här är ett litet fågelbo i ett träd som inte är högre än att man kan kika in i boet. Om någon fågel vill flytta in får dom skotta ingången först.

I en dal nära där vi bor växer en gran, ja, det växer i och för sig många granar, men på just den här granen kan man tydligt se att rotsystemet är grunt och väl förgrenat.

Dom här träden tycker jag lite synd om. Dom är strangulerade med taggtråd men växer tappert vidare, riktiga kämpar är dom.

Här har naturen själv strypt ett litet träd, det är kaprifol som slingrar sig runt en liten rönn.

En körsbärsstam och ett par björkar och en telefonstolpe. Stolpen är nästan en raritet numera, eller hur?

Och inne blommar pärlhyacinterna så fint så fint!

Agneta!