Lördag på landet.

Och jag fick väl en rosbukett jag. Av mannen min. Det var väl rart.


Och på bänken, när jag kom hem sen häromkvällen, stod ett paket till mig från främmande land! I det låg en helt bedårande kasse från Waldemarsudde och Zorn utställningen där. Visst är den fin! Och så har den vita liljor på sig och det är bland det vackraste jag vet. Det tyckte Nisse också! Tack snälla, rara fru Venus!


Idag snöar det och Leia och jag gick till sjön (havet). Bergen som syns i mitten av bilderna är Nordens Ark (privat ideell stiftelse som arbetar för att rädda och bevara utrotningshotade djur).

Här var jag tvungen att stanna ett tag och stå och sniffa, det luktar ju så vansinnigt gott med nytt timmer…….Vilket osökt får mig att tänka att jag har väl inte en hittills väl dold, hemlig last, för sniffning av terpentin, för det låter inte riktigt bra, tror jag……..nåja.
Sjön (fortfarande havet) är både fruset och igensnöat, burr….

Ett slag såg det ut som om solen skulle orka igenom molnen, men nix, det gjorde den inte. På den nedre bilden ser man mitt kalfjäll (som jag envist kallar det) och vi bor där mitt på nånstans, huset syns inte riktigt.

När jag hasat mig uppför alla backar med tonvis med snö under broddarna under skorna (det klibbade fast idag) så var ljuset redan på väg att försvinna.

Leia håller nästan på att bli lite duktig nu. Hon är en stor flicka, 5 månader gammal och går nästan riktigt bra i koppel, så då får man ben när man kommer hem!

Och här inne, hemma, blommar fortfarande den vita hyacinten. Julrosen och dom blå hyacinterna är “slaktade” och har blivit en liten fin ljuv bukett. Och så har jag planterat ett skott jag fått. Det är en vaniljorkidé, sägs det. Någon som vet något om den?

Och när jag kom in såg jag att bordet var ockuperat av Pippi. Mycket dekorativt har hon brett ut hela sig över duken, men så fort hon blev medveten om kameran knep hon ihop ögonen fort som bara den.

Slutligen bara måste jag visa nytillskottet. Min gamla vita mangel kollapsade, kugghjulen lossade och spred sig i maskineriet.

Då gjorde jag en rationell behovsanalys och kom fram till att jag behöver en riktigt rejäl mangel, jag behöver en UPO.

Så ut i världen med hjälp av bredbandet for jag, och vad hittade jag, om inte en UPO, för endast några hundralappar, den var som ny (dvs nästan inte använd, gammal är den ju) och den fanns att hämta alldeles i närheten.

Det där med färgen får jag ta. Det får vara min alldeles egna, motvilliga, retrohörna här i huset……men lite, lite fin är den väl allt, eller hur?

Agneta!