tisdag 3 augusti 2010

En litet frukostsamtal.



Ett samtal vid frukostbordet:

Hon: Vad skulle du göra, om jag plötsligt dog?

Han: Då skulle jag sörja över förlusten av dig.

Hon: Hur länge?

Han: Mycket länge!

Hon: Varför?

Han:(med allvarlig min) För att jag älskar dig och förlusten skulle vara enormt smärtsam för mig. Därför!

Hon:(med ett leende) Det var ju verkligen sött av dig. – Skulle du sedan gifta om dig?

Han:(svarar snabbt) Nej.

Hon:(lite förnärmad) Varför inte? Har du något emot äktenskap?

Han: Verkligen inte. Vi är ju gifta.

Hon: Alltså skulle du gifta om dig?

Han:(skruvar på sig) Hmm, när jag har sörjt över dig länge och mitt liv börjar ha en mening igen, så skulle jag kanske.

Hon: Skulle du sova med henne i våran säng?

Han: Det skulle väl vara naturligt, eller?

Hon: Skulle du då ha hennes foto på nattduksbordet i stället för mitt?

Han: Jag skulle ha bägge fotona stående.

Hon: Skulle du också ha sex med henne? I vår säng?

Han:(dricker nervöst en slurk kaffe) Det skulle nog inträffa. Ja.

Hon: Skulle du också spela golf med henne?

Han: Ja, varför inte?

Hon: Skulle du låta henne använda mina klubbor?

Han: Nej, Hon är vänsterhänt.


En liten historia jag hittade bland mina gamla gömmor, det är alltså inte hämtat från vårt eget frukostbord här hemma.....jag pratar överhuvdtaget inte vid frukost och mannen min spelar inte golf.

Idag står en outing på schemat, jag återkommer snarligen!

18 kommentarer:

  1. Ja det var en gullig liten story.Önskar dej en fin dag kram Rita ♥

    SvaraRadera
  2. Ha ha, dom är roliga så länge det inte drabbar en själv.... ;-) Kram

    SvaraRadera
  3. Well, jag tycker nog att ny fru - ny säng. Sen ville jag nog inte som fru nr två ha den bortgågna tittande på mig från nattduksbordet.

    SvaraRadera
  4. En groda hoppar för lätt där. Bäst att ha rent mjöl i påsen.

    SvaraRadera
  5. O vilken gullig historia :)
    ha en underbar dag
    snart, kanske i morgon kommer en ny liten historia från min uppväxt och flytt från gamla bruket vi hörs
    kram kristina

    SvaraRadera
  6. TUR, att det var en historia.....jag svalde nästan kaffet i fel strupe.....men den var rolig!
    Önskar dig en skön dag.

    SvaraRadera
  7. Hmmm.. den ska Jag visa för Min golfspelande Man ;)
    Det är nog sådant många funderar över men inte pratar om....
    Ungerfär som Han som sa...-Om någon av Oss dör ska Jag flytta till stan!!!

    Mycket vackert på Din Blogg Jag har att titta igen på nu när Jag haft lite ledigt ett tag.

    Sköt om Dej !
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Haha, den var riktigt bra! Trodde nog ett tag att det var ditt och makens samtal du citerade :) Ang. din fråga, heela 41!!

    Kraaaam aka

    SvaraRadera
  9. Hihihi!
    Rolig, men samtidigt lite hemsk sorgligt (när jag väl förstod poängen:-)
    Ha det! H.

    SvaraRadera
  10. Uj va' du skrämdes! Jag hann bli orolig å dina vägnar där ett tag! ;o)
    Svårt spörsmål det där!

    SvaraRadera
  11. :D Rolig story!
    Har det bra!
    Kram Sirpa

    SvaraRadera
  12. Haha, vilken rolig berättelse :). Men visst tycker man lite synd om frun ;(! Kram/Annie :)

    SvaraRadera
  13. Ja, jisses sicket samtal! Tur att det inte var hos dej!:)
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  14. Poosh - det var en utandning!!! Jag blev orolig där , ett ögonblick...
    Men visst tänker man så ibland. Det är klart att dom ska leva och ha det bra, MEN...
    Min man spelar inte heller golf!
    Kramar, superbloggkompisen Monica!

    SvaraRadera
  15. Sån tur att det inte var hos dig...Kram Susanne

    SvaraRadera
  16. Ooops, snacka om att försäga sig!/Kramen

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta