måndag 15 februari 2010

Vågat virkande - Afghan Ripple.

Jag är en handarbeterska. Jag har handarbetet, i alla fall ett av dem (jag har alltid för många på gång samtidigt), med mig. Alltid. I en liten tygkasse. Jag skulle definitivt ha levt i en era då damer handarbetade på dagarna. Det var vad de gjorde. Min farmor var en sådan, hon virkade spetsar på dagarna. Jag vill ha ett handarbete nära mig. Så jag har lite olika handarbeten i olika kassar. Kassarna får jag av en kompis som syr sådana på löpande band. Fort och lätt. Hon handarbetar också. Alltid. Så tack och lov är vi två.




Jag vet inte riktigt hur jag kom på detta med virkade plädar, men jag tittade ju runt på olika bloggar och på en blogg fick jag se en pläd i en stol och det var så tilltalande, en så'n ville jag också göra. Men jag hade ingen aning om hur jag skulle virka så jag googlade runt. På flickr fick jag lära mig att de kallas Afghan Ripple. Jag googlade ivrigt vidare och fann en beskrivning hos en flicka, Lisa, i Kalix, tror jag det var. Hon har ingen blogg längre, men beskrivningen fick jag där. Och så var det bara att sätta igång.


Detta är pläd nr 2 i min plädvirkarkarriär. Den har mer klara, distinkta fäger än pläd nr 1 som finns två bilder på längre ner här.


En kaskad av färger, man blir lite glad när man ser den. Om man inte får yrsel av alla färger förstås.....


Detta är min första pläd. Jag var lite försiktigare med färger i den än i pläd nr 2.



Jag hade inte en susning om vad jag skulle göra med alla garnändar. Alla var ju tack och lov på samma sida eftersom jag virkat två varv åt gången med samma färg. Men så kom jag på det, flätor. Det blev hyfsat bra tycker jag.



Men häromdagen när jag tittade på plädarna som hänger över våra sängar, så tänkte jag: så fruktansvärt osofistikerat! Här skall råda vila och ro med milda harmoniska färger, sofistikerade färger med elegans, med lugn och en viss air över sig. Och iväg for jag och skaffade just sådana garner (för det är det väl.....?) för att sätta igång ytterligare ett projekt.



Det allra första varvet består av bara luftmaskor, så det är bara att virka på. Så långt man tycker, men hellre ännu längre för det går alldeles utmärkt att justera i efterhand. Men på andra varvet är det körigt......man tragglar sig fram i de där luftmaskorna och det är svårt att räkna och man ska göra en topp och en dal och en topp och en.....osv osv. Och den här gången gjorde jag så dumt så jag fattar inte. Jag började med det mörkaste garnet. Det var inte så klyftigt. Jag lovar. Jag ser ingening utan att alla lampor är riktade just mot den maska jag håller på med. Dock tänker jag inte börja om med ljusare garn för nu har jag gjort en bit. Men jag vet det till nästa gång. Om jag kommer ihåg det då, vill säga.

Så nu får vi se hur det går med min elegans och min sofistikation.....!

Bloggen där jag hittade den inspirerande bilden heter:
Sen fick jag ännu mer inspiration på:
Och den engelska:
Och så till Lisa vars blogg är borta.




4 kommentarer:

  1. Underbara tygkassar! Själv har jag garnet (jag stickar) i en korg och det är inte så bra, för det fastnar ibland.
    Vilka färger i den första pläden!!! Jag får en vision av Afrika!
    Den andra blir säkert väldigt sofistikerad...
    Och snygg!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Vilka härliga färger på de två första plädarna! Mmmm det kliar i fingrarna, jag får också lust att virka. Och de nya garnerna, milda och harmoniska. Blir nyfiken på hur de blir.
    Ha en bra dag
    Fia

    SvaraRadera
  3. Wow vilket jobb att virka såna plädar!!
    Du har valt riktigt sofistikerade färger till den nya ;)

    Jag har aldrig virkat nåt men blir mer och mer sugen nu då jag sett så mycket vackert i olika bloggar. Kan väl inte be mor och svärmor varje gång jag ser nåt vackert heller... Men kanske nån av dom kan lära mig.

    Må så gott!
    A-C

    SvaraRadera
  4. Vilka härliga plädar i fantastiska färger.
    De nya färgerna var också vackra, du visar väll när du kommit en bit.

    Jättefina tygkassar också, perfek till handarbeten.

    Nu vill jag läsa mer om vad du gör så jag lägger upp mej som följare.

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta