Segt, det är lite segt, det vill inte riktigt slå ut än. Körsbärskornell.
Vitt löjtnantshjärta.
Primula, man börjar se knopparna.
Treblad.
Bergklint.
Tibast.
Det lilla ormögat tittar fram så fint.
Mina smått förkrympta julrosor….för lite jord under, eller jag vet inte varför dom inte vill sig riktigt.
Tofsvipa höll jag på att skriva, men det är det ju inte, det är en tovsippa, kanske….!?!
Agneta!
Vår fjord.
Grågåsarna (jaja, gäss då, då) har landat.
Kanadagässen också! Dom är så fina men en del tycker att dom smutsar ner lite mycket, men det hör ju till, det gör ju vi människor också. Om inte mer.
Äntligen, lite blåsippor!
Och så lite bohuslänska berg!
Samma berg, fast nedanifrån. Stora bumlingar är det!
Agneta!
Lite vår uppe i bergen, man ser att tallen är friskt grön efter vintern.
Solen silar genom stensötan…..denna tappra växt.
Trumpetmossan (???) blommar (???), undrar om det är ett vårtecken…..
Godisträd. Men för vem?
Blå viol! Så fina, tänk när man kan plocka in en hel bukett!
Agneta!
På plats!
Möjligen har fåglarna redan upptäckt husen för oj vad det tjattras bland träd och buskar idag!
Solen kom igenom molnen en aning i dag! Men huuuh, vad det blåser här hos oss!
Härligt!
Agneta!
En trevlig liten variant på Wisteria, eller blåregn som vi säger här, fast det här var vitt.
Jag bara måste få visa mina bilder från ett japanskt hem med tehus i trädgården. Bilderna tillhör dom jag scannat av från diabilder i mitt vinterprojekt.
Tehuset. 
Ingen gräsmatta, bara sten och mossa.
Efter själva teceremonin tar man sig en liten promenad i bambuskogen.
Agneta!
Först vill jag tacka för alla rara ord om vår gamla trädgård i förra inlägget!
Den här veckan har det nästan inte hänt någonting i naturen här i Snäckskalsdalen, så jag gjorde som så, att jag tog kameran och vred mig runt om där jag sitter nu, vid mitt tillfälliga fotoredigeringsställe! Och så knäppte jag.
Det första jag såg var den lilla rosa kaktusen. Innan hade jag inte sett att den blommade!
Sen kom gamla “Trofasta”, hon blommar igen. Det var inte länge sen sist. Tapper växt.
Sen kom Clivia nr 1!
Jag panorerade vidare och kom till köksfönstret.
Där står mina små snödroppar i en liten glaskula och sen kommer kannrankan. Den är otrolig, jag köpte den som en liten stickling, för ett år sen, tror jag.
Jag trodde aldrig att det skulle bli nåt av den. Men se, där hade jag fel. Den växer så mycket så jag har fått toppa in den.
Detta får mig att tro att det är en väldigt lättvindig krukväxt!
Vidare mot österfönstret. Där står mitt ena älghornsbräken och den vitblommande orkidén.
Och så Clivia nr 2!
Och på matsalsbordet står en körsbärskvist som blommor lite grand och vittnar om våren. Som nog kommer snart, snart……även hit till vårt lilla berg.
Fast lite har våren kommit i alla fall, för ute i krukorna har mina 3 hundtandsliljor stuckit upp.
Jag har sett så många bloggare, under dom här åren, som har sådana i sin trädgård, och äntligen kom jag ihåg att skaffa lökar i höstas!
Tänk att man kan bli så glad över att tre små lökar tittar upp!
Agneta!
Häcken till vår trädgård där vi bodde när vi bodde vid den stora storstan.
Min gömda trädgårdshörna……den förtrollade, hemliga hörnan……
Genom scannandet av alla dom gamla bilderna har jag ju fått fram massor av bilder, som jag kanske visste att jag hade, men aldrig letade fram.
Och jag får ju säga, nu när vi tittade ihop, Omgivningen och jag, så var det nästan så vi ville flytta tillbaka……Det var så fin jord där. Det fanns framförallt jord där. Gammal fin åkermark som var som smör att gräva i, aldrig blöt, och där under sand. Det var grejer det!
Gullregns- och “rhoddis”-hörna!
Listen, det blev senare en list till, längs den på bilden nyplanterade avenbokshäcken.
Man kan ju ganska lätt se vilka favoritfärgerna var!
En kaskad av honungsros, klätt och riddarsporrar!
Japp, det var den trädgården det!
Agneta!
