Femöringar mm.

Jag har vunnit femöringar!

Finas mamma med den jättefina bloggen Huset bakom lindarna (besök bloggen vet jag, jättemysig är den!) hade utlottning av kottar till femöringar. Och jag var en av dom som vann! Jätteglad blev jag för min mormor hade alltid sådana.

Och det lustiga är, att ungefär alldeles samtidigt som jag såg att det var utlottning, kom jag till högen (i mitt scannande av alla bilder, alltså) med bilder på mig hos mormor och morfar. Och vad fann jag då?

Jo, jag med mormors femöringar i händerna!

Där, i huset som man skymtar bakom mig, och i den stora, stora trädgården, tillbringade jag hela mitt liv innan skolan började. Mamma och jag flyttade dit när pappa läste i Stockholm. Gissa om det var idylliskt!

Hos mormor och morfar var det jämt roliga saker att göra. Här tvättar mamma och jag! Jag förstår inte riktigt varför vi gjorde det vid brunnen för det fanns ett speciellt brygghus…..

Solen sken i alla fall alltid och det var antingen sommar och grönt eller vinter med massor av snö. Märkligt. Inga trista mellanlägen, inte.

Men så jag ser ut, vad har jag på mig? Lillgamla jag.

Mamma har en bohuskofta på sig, ser jag. Dom börjar bli moderna igen, har jag läst!

 

Jag hittar många bilder som fallit i glömska och många jag kommer ihåg. Bl a bilden här nedanför.

När pappa var klar med sin utbildning flyttade vi till storstan och jag hade väl inget att göra där en liten stund. Men jag hittade symaskinen i flyttbråten, inga bord fanns där ännu, så jag satt på golvet och sydde……

Omgivningen säger att jag är mig lik!!! Hur jag nu ska ta det. Jag hade fotpedalen under höger knä och tryckte till och så sydde jag!

Tillbaka till nutid och idag. För idag slog den gamla vita orkidén ut med sin första blomma! Den ser rosa ut på bilden, men det går mer åt grönt i verkligheten.

Agneta!

Att bli uppslukad.

Nisse har haft tråkigt. Då vill han in i alla skåp och gärna sitta i lådor därinne. Här i skafferiet.

Och det får han så gärna göra, bara han är nöjd och glad. Han väntar nog på den riktiga våren så han kan ligga ute och sova eller jaga läckerheter.

 

Igår hade vi just en riktigt riktig vårdag, helt fantastisk.

Om inte annat så syntes det på fönsterglaset i dörren till verandan……Leia kikar in där utifrån, när hon vill in. Ähum.

 

Skatorna satt och solade sig i ett träd. Dom är vackra. Och flitiga. Men kanske inte dom vänaste och dom låter ju ganska mycket emellanåt, men jag tycker om det.

När jag ser dom tänker jag alltid på min pappa som var riktigt ordentligt sjuk för många år sedan och då satt han och filosoferade över deras idoghet och bestämde att så flitig måste han också vara. Och det var han, och han återhämtade sig!

 

Omgivningen har i år kört lite rosa och leopardmönstrat över rosorna. Förra året hade han trasmattor. Tur att vi bor så ingen ser det……Jag köpte säckväv i höstas, men var är den?

 

I det fina vårvädret igår åkte jag på en liten shopping spree. Turbo (vår guddotters son) har fått en lillasyster.

Och oj, så mycket söta kläder det finns! Jag fann dessa på Kapp Ahl.

 

Annars sliter (ja, faktiskt, sliter är ordet, det känns i alla fall så) jag med scanningen av dia- och pappersbilderna. Jag scannar allt. Det är tusentals (sant, datorn räknar dom, ju). Sedan har jag som mål att plocka ihop det till fotoböcker (myphotobook.se) och ha kvar alla scannade bilder på ett externt minne, så kan man titta både i böcker (vilket jag tycker bäst om) eller på tv-skärmen.

Det blir förvånansvärt bra, det är helt klart värt allt arbete. En del riktigt gamla bilder har tappat färgen, men då gör jag svartvita bilder av dom.

Det här projektet tenderar att helt sluka min tid, jag går så helt och fullt upp i det här – jag känner väl att jag vill bli klar innan det är dags att flytta utomhus, så att säga – så allt annat blir lidande.

När jag är klar hoppas jag att jag får tid till bloggandet “på riktigt”, igen, dvs att läsa bloggar också!

Agneta!

Vårtecken 2014!

Annica med bloggen Det grå huset på kullen håller i årets Vårteckensutmaning.

Klicka på bilden i högerkanten och gå med!

Man visar vårtecken på söndagar, och det kan vara vad som helt som minner om vårens ankomst! Det är roligt, man får se fantastiska bilder, och man lär i många fall komma till bloggar som man kanske inte gör annars och vice versa.

Jag tar mig friheten att tjuvstarta lite grand redan idag:

Trollhasseln (Hamamelis mollis, att skilja från ormhassel/Corylus avellana contorta, som har “vanliga” hasselblommor) här blommar! Och den är översållad med blommor i år.

En ren slump att jag fick syn på den för det regnar mest här och det är inte så lockande att gå ut.

Dessutom har jag den här veckan haft inspiration och lust att scanna alla våra diabilder. Och det är många! Men så roligt när jag ser slutet på det!

Fast just den här dagen sken solen och blommorna är ju söta, eller hur! Lite trassliga och trollaktiga, man förstår namnvalet!

 

Julrosorna vill inte riktigt gå upp i blom. Tror jag får gå ut och blåsa lite med hårtorken på dom!

 

Dom här söta krokusarna växer inte i min trädgård…….det är några jag går förbi när jag går med Leia.

 

Ett litet axplock från våren, så här långt, häromkring!

Vårbäckar, lökplanteringar i boden, dom får nog komma ut snart, sommarmöbler utanför ett sommarhus jag går förbi när jag går till den lilla fiskesjön, och så en skål för våren, med hjälp av svamparna, vårskål!

Agneta!

Uppåt och neråt!

Igår!

 

Också igår.

Men inte idag – idag har det både snöat och regnat. Men det är så det ska vara, eller hur?!

Agneta!

Dubbelarbete.

Vilken helg det varit! Vilka framgångar de svenska skidåkarna haft! Och andra, också, icke att förglömma.

Själv parkerade jag ett bord bakom min vanliga tv soffa och här har jag häckat hela helgen.

Dator, scanner, tekopp och jag har kunnat övervaka det hela samtidigt som jag scannat en del av mina otaliga diabilder.

Visst ser det härligt ut! Glada svenska idrottare. Jag är väldigt förtjust i dom här lite (!) större tävlingarna.

 

När jag tagit lite rast från scannandet har jag virkat färdigt påbörjade grytlappar av gammalt överblivet garn.

Känner mig riktigt effektiv.

Nu har vi 7 grader varmt (som vanligt, höll jag på att skriva) och solen strålar från en blå himmel!

Agneta!

Vilken lördag!

Köksfönstrets vårplantering. Ljungen i mitten står kvar från julen och den växer. Sen är det vita kungsängsliljor och blå pärlhyacinter. Men dom har inte riktigt slagit ut ännu, men visst är det det som är tjusningen, att man kan följa dom!

 

 

Lilla rödhaken bor alltid i fönstrens vänsterhörna.

 

I andra sidan av fönstren hänger kannrankan som jag köpte som en liten stickling för kanske ett år sen. Den växer så det knakar, jag tror den trivs. Jag får t.o.m. klippa den ibland!

 

    
Ibland ska man kanske inte bry sig om sina krukväxter för mycket. Den här orkidén har stått på undantag och så plötsligt såg jag att det var nåt som stack upp!! Så då fick den flytta in i vardagsrumsfönstret!

 

  
                  Bild på skidflickorna lånad från dagspressen
Och lördagens tulpaner måste ju gå till tjejerna i skidstafetten idag! Jösses vad dom kan åka skidor! Det var dagens absoluta höjdpunkt, många gånger om. Jag har sett varenda repris, tror jag!

Agneta!

Slukhål.

Alltså, nu är det på gång! Fåglarna sjunger och solen tittar fram och genom grenverket ser man till sjön (fjorden, havet)!

Inne är det väldigt dammigt, fastän det är nystädat, men nu ska jag börja arbeta med mig själv, och försöka låta bli att se allt damm och alla hund-, och katthår.

Jag ska se positivt på det hela!

Harkel.

På vår väg ner till brevlådan har vi fått något väldigt “modernt”. Vi har fått ett slukhål! Petar man i det känns det som det är bottenlöst.

Detta är ett tillägg jag gjort i efterhand:

“Slukhålen dränerar vatten från markytan ner till berggrunden som ofta består av kalksten, där vatten med lågt pH-värde kan lösa uppkalkstenen ovanför och därmed bilda ett nätverk av kalkstensgrottor med gångar och ibland stora salar.

Om taket på en sådan kalkstensgrotta plötsligt kollapsar och störtar ner i grottan uppstår ett slukhål som sedan bildar en permanent dolin (som är det korrekta namnet på ett slukhål).

Instörtningsdoliner kan dock även uppstå under andra förhållanden, som t.ex. i områden med övergivna gruvor eller till följd av markerodering på grund av brustna vattenrör. 2007 bildades en stor instörtningsdolin i Guatemala City. Flera personer, byggnader och en lastbil försvann ned i det stora hålet. I det fallet var det ett läckande avloppsrör som eroderat marken. 2010 uppstod ett nytt hål i samma område på grund av kraftigt regn under orkanen Agathas framfart i kombination med ett undermåligt avloppsrör. Ett trevåningshus försvann ner i det 22 meter vida och 31 meter djupa hålet”.


Text och bilder från nätet.

Och så har jag raderat en kommentar som jag inte riktigt förstod mig på, det kanske var harmlöst, jag vet inte. 

Slut på tillägget i efterhand! 

Hur många har makeup spegel när dom lämnar sin lilla väg och skall ut till civilisationen? Jag bara undrar, jag.

Det är min kusin som satt upp den, för när han åker grävmaskin är sikten skymd för det är buskar och träd i vägen, och dom står vid vårt gamla hus, som är det man ser i spegeln!

 

Agneta!

Flit.arb.

Idag stod dom där, ute i skogen – dom scharlakansröda vårskålarna. Små (jämför med min fot, min sko, nej, stövel, menar jag) men så klart lysande. Att naturen kan göra så fina färger!

 

Och så har vi då dessa! Snälla Anki, Bildbloggen, kan det vara ostronskivling? Såna som du har odlat hemma? Har ni inte sett Ankis fina svampar så gå in på hennes blogg och titta! Kan man förväxla dom med någon elak svamp? Och så den underliga frågan: växer dom ute nu? På riktigt, alltså. Någon som vet?

 

Islossning har vi här hos oss! Härligt!

Och jag slapp få den i huvudet!

 

Annars så är jag strängt (hm….) upptagen med mina bilder. Förra vintern rensade jag bland pappersbilderna. Den första grovsorteringen, vill säga.

Nu har jag börjat med diabilderna.

Har skaffat mig en liten manick, någon slags scanner, som läser av och kör in dom i datorn. Där måste jag så att säga restaurera dom. Dom blir inte fina, men det är minnen, och många blir hyfsat bra som svartvita.

Sen ska dessa matchas med pappersbilderna och albumen, och jag tror jag får ta det här som ett långtidsprojekt. Det är liksom inte gjort i en handvändning, känner jag.

Hittar lite av varje…….

Många gånger har jag kommenterat att jag inte trivs i mössa och halsduk och när man ser det här kan man ju förstå det.

Jag stickade mössan själv och det var ingen hit och absolut inte den gången jag hade den i skidbacken. Sikten var skymd, milt uttryckt.

Och titta på halsduken, det är mycket halsduk, om man säger så……

Agneta!

Tulpaner, mat, vårkänning, vinter med besked, gäster och munsår!

Denna veckas tulpaner. Kanske att just dom här är mina favoriter. Och det kan bero på att den här sorten verkar hålla sig så bra och att bladen inte så fort blir gula. Men alla tulpaner är ju fina……

 

Någonstans, eller möjligen på många ställen, har jag läst att man är trött på att så många fotograferar vad dom äter och lägger ut på Instagram, Facebook osv. Men eftersom jag har varken eller, så kommer fredagens politiskt inkorrekta räkor här, nej, jag tror inte det är så inkorrekt, debatten går på högvarv och så länge dom redan är fiskade, så att säga, så äter vi dom här, tillsammans med, ni ser den orange lilla högen i mitten av bilden, det godaste, löjrom!

Och till fisken, grönsaker i ugn, kommer högt på min favoritlista på mat. Dom vita tärningarna är rotselleri. Den är så gott, tycker jag.

Igår var det även dags för nya bullar!

 

Här regnar och regnar och snön har regnat bort nästan helt och hållet och vårbäckarna (?) är ystra och det forsar och brusar när man går ut i naturen. Härligt!

 

Omgivningen hittade den första tibastblomman. Och den doftade!

 

Från kamrat Jerry, Oregon, USA, kom rapport från hans kusin som bor i Michigan. På ön Mackinack Island i Lake Huron har det uppstått ett isfenomen som tydligen inte är ovanligt vid polerna, men definitivt i Michigan! Isen fryser under vattnet och liksom sprängs upp så att dessa enorma isformationer bildas. Häftigt, eller hur!

Gjorde en större karta så man också ser var det ligger i förhållande till the Windy City, Chicago.

Annars är det egentligen fullbokat den här helgen, men just nu är alla utom jag på dogwalk, så jag passar på att blogga lite. Gästerna stannar över till i morgon, det är sportlov här och 3 små flickor skall till sin farmor och farfar som har lantställe här i nejden!

Själv fick jag precis just nu munsår. Vad är det med munsår som kommer så vansinnigt fort?

Agneta!

Den grå vardagen – fast jag såg ljuset!

Igår blev en intensiv dag, för jag skulle träffa Annika och fika i lilla storstan och ungefär samtidigt skulle katterna vaccineras.

Dessutom ringde man från sjukhuset, och gav Omgivningen ett återbud, exakt samma tid som vaccinationen.

Men på något sätt fick vi ihop det, och tack vare att man hade drop-in och kvällsöppet hos veterinären, så lyckades vi få allt gjort!

Det är kanske inte så märkligt det hela men vi får ju åka några mil, sådär nästan 5, så fort vi ska nånstans och igår var det fram och tillbaka nästan tre gånger.

Nisse är väldigt förtjust i sin kattbur, kan inte förstå det, denna fula plastiga sak, han har legat där hela dagen och sovit så gott!

 

   
Stackars Leia.

Omgivningen är mycket för varma kläder, halsdukar och mössor och idag när vi skulle gå ut spökade han ut henne på skoj…….lilla vovven.

Hon slapp dock gå omkring med halsduk och mössa!

 

Det är inte så förtvivlat vackert ute just nu……..en åker med en nytömd kogödsel (alltså, vad man i vardagslag kallar koskit…..) och dimmigt och lite lätt färglöst.

Sommarhusen står igenbommade och ser ut som om dom fryser.

 

 
Men tittar man riktigt noga kan man hitta lite färger! Pilarna har börjat få färg och den lilla björkstammen glöder ju nästan.

 

Hasslarna har hängen och jag dissekerade ett för att leta efter den där pyttelilla blomman, men jag hittade ingen.

 

Ren luft har vi i alla fall, för lavarna växer på träden.

 

Inte särskilt mycket snö just nu. Men det är bara början på februari så vi får väl se vad som händer framöver.

 

Jag älskar ju mossa och är den inte härlig där den växer på berget i stor sjok och så denna fantastiska lilla växt, stensötan, hur klarar den allt, torka och blöta, sommar och vinter, och nästan alltid lika fin!

 

På hemvägen hände det sig, att solen tittade igenom molnen, och så fint det blev!

Det varade inte länge, men det finns där någonstans i alla fall, ljuset.

Nu spöregnar det!

Agneta!