Nyårslöften–åh, nej, nej, nej…..men kanske lite i alla fall. Eller?

Nyårslöften – som gjort för att misslyckas med, i alla fall när jag är med i bilden. Så det struntar jag i.

Dock skulle jag behöva göra något åt min kroppshydda. Jag har nog kanske nästan hela mitt liv trott att det inte skulle behövas, men så, en dag, plötsligt, väldigt plötsligt, så där, blev jag varse, att det skulle verkligen behövas – hur och när hade det blivit så?

Förstod ingenting först och nu har det varit så några år. En radikal förändring hade behövts.

Men alla stränga dieter med träningsprogram och allt sånt gör att jag sätter mig på tvären bums. Såpass känner jag mig själv vid det här laget.

Men så kom jag att läsa hos EvaMarie, med bloggen Vårt röda hus, om Smörblommeprojektet.

Och se, det tilltalade mig direkt. EvaMarie och Regina med bloggen Vitt hus med svarta knutar hade pratat ihop sig lite grand, såg jag.

Och nu saxar jag lite från deras bloggar (man kan även klicka sig till deras inlägg via länkarna i texten ovan):

Citat EvaMari:

“………och gick ut på att jag skulle försöka minska min vikt genom små förändringar... vettigare kost och lite mer motion. Alltså ingen speciell diet... utan sunt förnuft... och viljan till förändring. Det gick bra... men som så många andra gånger så smög de sig tillbaka, kilona! Men nu så...

På 5 månader, alltså till Smörblommorna börjar blomma, ska jag (liksom då) gå ner ungefär 10 kilo. Inte alltför svårt... 2 kilo i månaden... överkomligt, eller hur?

Inspirerad och påknuffad av gulliga Regina, Vitt hus med svarta knutar, så blev jag otroligt stärkt! Regina var en av dem som hoppade på Smörblommeprojektet förra gången. Hoppas hon gör det igen!

Inga resultat redovisas förrän första Smörblomman finns på ängen! När man påbörjar projektet är helt upp till var och en. Du hänger väl med?”

Citat Regina:

“Ett år har gått och avslöjandet av en väl bevarad hemlighet...

Det är fantastiskt vilken respons jag fick på mitt förra inlägg=) Många bra tips, glada hejarop och många som hänger på...YES!! För det behövs peppning och stöttning kan jag säga. Hjälps vi åt och gör det tillsammans, då ska det väl gå vägen! Nu kära läsare ska ni få veta en väl bevarad hemlighet! Inte min man, inte mina barn, vänner eller bekanta vet min vikt (förrän nu). Jag väger...85,4 kilo...så stod det på vågen. Det är en hel del att ta tag i, men nu bestämmer jag inte hur många kilo jag ska gå ner, utan att jag tar ett i taget. Såg för många år sedan en T-shirt som jag tror Viktväktarna använde i någon kampanj. På ryggen på den stod "Om jag skulle råka tappa något kilo, bry dig inte om att ta upp det" Den devisen tänker jag följa...

Neej nu tjejer får det vara nog!!!

Basta!!! Jag har under lång tid gått och släpat på alldeles för många kilon...som om jag inte har nog med bekymmer att släpa på...

Var ute på lunchen för att kika på mellandagsrean och tog samma storlek som jag hade på jeans sist...det gick inte att få upp gylfen! Läste och konstaterade att jag tagit rätt storlek=(

...det är inte kul att släpa på alldeles för mycket onödig vikt, för det jag har börjat känna av både på orken och i knäna...

...problemet är när jag bestämt mig då försöker jag ändra på ALLT och det ska ske MED DETSAMMA! Jag håller strikt diet, tränar massor, räknar både kalorier jag stoppar i mig och gör av med och det håller...en vecka eller två...sen är jag tillbaka igen. Så vis av skadan ska jag ta lite i taget och börja med att skärpa mig...försöka göra de vanliga måltiderna lite nyttigare och undvika det onödiga...röra på mig mer...om det så bara blir en kvart extra om dagen i början. Ni får gärna komma med tips och glada hejarop, för det här går inte längre! Lite informell social kontroll tror jag på i det här fallet och att göra detta inlägg ser jag som startpunkten!

Ha det gott, vänner!
Kram,
Regina”

Är inte detta bra tänkt, inga större förändringar, bara lite smått, lite mindre av det ena och lite mer av det andra och alltihop på lite längre sikt.

Jag skall i alla fall försöka.

Jag kör Smörblommeprojektet från och med alldeles strax! Ni hänger väl med, ni som känner att det skulle vara bra?!

Dessutom tycker jag det är ett så rart namn på det hela, Smörblommeprojektet, det låter så gulligt och inte så där strängt och disciplinerat som en del andra projekt kan låta.

Agneta!
p.s. alla bilder är lånade. d.s

Gott Nytt År!

Agneta!

Mellandagar.

Min vita fina juldagsbukett har jag fått montera ner och rensa ut, men kvar är dom vita amaryllisblommorna.

För övrigt har vi frisk vind (minst sagt….) här på västkusten idag.  Ingen snö. 6 grader varmt. Julen är över här också. Nyår är på gång. Därefter lär det bli som vanligt igen. Känns bra det också!

I köksfönstret blommar en vit novemberkaktus som vi fick i present och hyacinterna har sträckt på sig.

Jag har lärt Leia hur man hänger i en bar, dvs på köksbänken. Hon tycker det är en rätt trevlig sysselsättning, speciellt som man får en köttbulle om man kan hänga snyggt…….jag lovar, det är inga lätta grejer jag lär vår hund! Krävs disciplin och mycket och hårt arbete.

Lite rött finns kvar, röda amaryllisen blommar och min nejlikbukett är också fin även om den också fått kortas av lite och rensas ut.

Agneta!

God fortsättning!

God fortsättning! Lugnet har lägrat sig i Snäckskalsdalen. Vi hade i och för sig en väldigt lugn Julafton, och jag somnade ifrån alltihop vid 9 tiden……

…..och nu sitter jag här och sniffar på mina Juldagsmorgonsfavoritblommor……ljuvligt!

Mina pappersstjärnor hamnade i den lilla granen i hallen precis som det var en av mina bloggvänner som föreslog.

Från igår kväll.

Agneta!

God Jul!

Agneta!

Nu har jag haft tur igen!

Jag har alltså haft tur igen och vunnit den finaste lykta man kan tänka sig:

Är den inte för söt! Jag vann den hos Emilia med bloggen Emilias. Emilia har ett väldigt vackert hem med bara vackra saker, det måste man besöka, tycker jag! En ung rolig tjej med massor av idéer!

Tusen, åter tusen tack!

Agneta!

Glamour–nu vill jag har lite glamour!

Nu får det räcka med mossa, kottar och pinnar, nu vill jag ha glamour! Glamour och glamour förresten, julgranarna högst upp till höger är gjorda av flaskborstar!!

Massor av glamour vill jag ha, men hur gör man såna här kransar utan att ha sönder kulorna…..eller lämna mellanrum….?

Fast en av dom är faktiskt gjord av garnnystan, och den ser ju jättefint ut. Och den vita kransen är gjord av sådana där pappersstjärnor som jag gjort det sista, fast det är inte jag som gjort den.

På Juldagsmorgonen vill jag komma upp till ett rum som doftar av vita liljor……så underbart! Och överallt ska det stå pampiga buketter i härliga färger!


Och det vore helt OK om det var på ett sånt här ställe…….

Men jag är glad utan all glamouren för jag har fått paket, en present från Åland med fina kuddfodral, två grekiska så jag kan drömma om Grekland och ett i lapptäcksteknik med spets och brodyr – urläckert.

Och så kom vinsten, den fina täckkjolen!

Agneta!

Alla bilder utom den nedersta har jag lånat från nätet.

Julpynt.

Änglarna är framme och på plats. Den lilla är jätteful, men den har alltid funnits med, så utan den, ingen jul!

Den här dekorationen har också ett antal år på nacken (ser ni att solen tittar in!!!). När jag var barn låg den alltid på matsalsbordet och sen jag fått den hänger den varje jul i samma nyckelhål i samma skåp.

Samma med den här. Fast den sitter på en knopp på ett väggur. Mycket viktig. Och mycket trasig. Men så ska den vara.

Den här bilden har säkert många sett, men jag kan inte få nog av den här roliga lilla katten – jag börjar alltid skratta när jag ser honom, men sen kommer jag på att man får ju inte skratta åt en katt…..men det går ju inte att låta bli, eller hur!

Titta på hans allvar.

Önskar det var jag som hade tagit bilden, men så är det inte. Han får i alla fall också alltid vara med på jul.

Idag kom en liten gran in i hallen. Undras om jag skall dekorera den…..

Igår lärde mig att göra såna här julstjärnor. Det tog visserligen nästan en hel dag för mig att komma underfund med hur man skulle göra, men sen gick det som en dans. Emellanåt. Roligt var det i alla fall.

Jag tackar återigen för alla uppmuntrande ord om min förkylning, som oss emellan sagt är bättre, men jag tar alla råd på största allvar och tar det mycket, mycket lugnt!

Agneta!

Kapitulation i adventstider.

 

Jag har kapitulerat, ska jag bli bra från den här eländiga förkylningen får jag nog hålla mig i stillhet, det är bara så. När det kryper neråt lunghållet blir jag alltid lite pjåskig.

Överst syns min utsikt när jag ligger och vilar.

Bra är att jag fått ro att läsa. Och det är böckerna jag köpt till mig själv i julklapp som blir lästa nu.

Den nedersta i högen är ingen julbok i år, den har jag hållit på med i hur många år som helst…..Shantaram….

Fast jag kan inte hitta Jens Lapidus senaste bok, jag vet ju att jag köpt den, eller gjorde jag inte det……..velig, jag, oh nej!

Allt om Mats stora kokbok har jag inte öppnat ännu, den ligger inplastad fortfarande, men den som väntar på nåt gott…..fast jag kan inte påstå att mat lockar mig nämnvärt just nu….

Sällskap har jag, Pippi kommer och lägger sig mellan mitt ansikte och boken när jag läser….så då kan jag inte läsa, men vad gör det.

Och Leia hon väntar tappert på att jag ska börja leka med henne igen och gå låååånga promenader!

Igår lovade väderrapporten på min dataskärm sol men den lyste med sin frånvaro ända tills den skulle gå ner, då tittade den fram, och vad härligt det var! För första gången på evigheter.

Ett annat problem, förutom luftrören, är att internetanslutningen har fått för sig att vara ansluten lite slumpmässigt så där och när vi pratade med Telia (enda som har täckning här hos oss) så bekräftade dom att det stämde och det kommer att ta ca 7 dagar att rätta till……och det är ju verkligen ett riktigt elände.

Agneta!

Jag har vunnit en utlottning!

Jag har vunnit! Jag har vunnit! En sån här superkjol!

Här sitter jag och hostar och fryser och har inget kul att berätta om – men så tittar jag in hos Anna med bloggen Goda Stunder och Tokiga Idéer och då visar det sig att jag vunnit en av två kjolar i hennes tävling som hon haft för Dobsom!

Så bra det kan bli!

Anna med bloggen Vita rosor och färgätmigej vann den andra kjolen.

Tack till Anna och tack till turen!

Agneta!

Fel.

Ibland tar man lite, lite fel…….

Och ibland blir det lite, lite fel…….

Är man ändå ute i krig så kanske det kvittar var man tar sig en lur, eller…..

Höhö……hö……undrar om man kan kliva utav! (Bilden går att klicka upp).

 

Fortsätt inte här nedanför om ni ska ut och flyga:


……men dom är ju så glada!

Har alltså suttit och tittat i en mapp med bilder, alla från nätet, sånt som man tycker är roligt, ibland, i alla fall……

Jag snörvlar vidare, men har det ganska vilsamt, lugnt och skönt och egentligen är jag nog redan bra mycket bättre, förutom att jag börjat hosta, och det gillar jag inte, så därför håller jag mig lugn lite till!

Tack igen för alla uppmuntrande ord!

Jag var inne på www.odla.nu och köpte nya fågelmatare och då fick jag se det här gulliga huset! Är det inte för sött!

Nu ska jag skriva julkort! Vacklar fram och tillbaka, ska jag, eller ska jag inte skriva julkort….Och till alla, eller bara dom jag inte träffar så ofta, eller vad ska jag ha för “urvalsmetoder”…….

Hur gör ni med julkortsskrivandet?
Agneta!
Idag är alla bilder lånade från nätet.

I förkylningens tid.

Mitt köksfönster. Jag putsade fönstren häromdagen och sen dess har det stormat och regnat i princip hela tiden, så det var liksom ogjort, men det är i alla fall rent under. Jag tänker positivt!!!

Av Mathilda fick jag två julkulor som hon hade rullat i guldglitter och dom pryder mitt ljus som står i stenar som jag hade med från Grekland. Mer stenar än kläder var det med hem i höstas.

Mitt första julbrev fick jag också, av Mathilda. Är lite imponerad av att hon stavade mitt namn rätt utan att ha fått hjälp.

Mathildas mamma är en flink dam som snodde ihop den här stjärnan efter ett mönster från mjölkpaketet! Sax, papper, tejp och en häftapparat.

Och jag gjorde två stjärnor som fanns “recept” till på en av de många bloggar jag läser och nu har jag dessvärre glömt vilken det var, jag är ledsen för det!

Hade inget fint papper så jag tog tidningspapper (tjockare blad).

Och idag är det här utsikten från där jag sitter precis nu. Jag menar, jag hänger över skrivbordet här, och ohhh, jag känner mig som om jag legat där ute i regnet och stormen och sovit i natt, hur eländig som helst.

Som om någon har stoppat ner taggtråd i halsen och på taggtråden sitter det fårull som täpper till överallt och någon har kört en flaskborste genom hela huvudet och täppt till från öra till öra.

Och nu vill jag tacka för precis alla glada och ibland bekymrade krya-på-mig-hälsningar som jag fick i förra inlägget.

Jag har blivit så glad, faktiskt, undan för undan, efter att jag läst kommentarerna – stort tack! Stort tack!

Min omgivning säger att det är nyttigt (?) att bli förkyld ibland, det stärker immunförsvaret – kan det verkligen vara så?

Agneta!

…..och idag…..

….frossbrytningar, svettigt, ont i halsen, tjockt i halsen, sår i näsan, sår på näsvingen, droppande näsa, nysande, ont i huvudet, ingen smak. Ja, hela rubbet…….

Och, ja, granen är inne, barnen var med och högg den och sen fick dom härja fritt bland julsakerna och det är uteslutande dom som bestämt vilka kulor det skulle vara och var dom skulle sitta.

Det ser fullkomligt förfärligt ut, men jag kommer inte att ändra på det, det går ju bara inte.

Och ingen ljusslinga i granen för omgivningen hade satt den också (förutom den som ska vara ute, alltså) i utegranen (och, ja, den är för utebruk den också) och det verkar onödigt att ge sig på den stackars Ullungrönnen där ute en gång extra, så nu får det vara så här!

Nu har omgivningen tillrett en cocktail av Gericomplex och en massa annat, som jag ska inta. Han övervakar mig och påstår att när det gäller att ta hand om mig själv så har jag ingen självbevarelsedrift…….Det är mycket man får höra genom åren!

Agneta!

Söndag eftermiddag.

Och just nu ser det ut så här i Snäckskalsdalen. Luften har gått ur både omgivningen (se bilden) och mig. Jag bara sitter här framför datorn och häckar och orkar inte annat.

Dom små gulliga liven har åkt iväg. Så tråkigt, tack och lov, eller hur man nu ska säga!

Agneta!

Lördag förmiddag.

Frida, Esther och Mathilda.



Andra frukost, lördag förmiddag! Längst till vänster, den lilla tjejen, som är fullkomligen överförtjust i Leia och alla andra djur!

Agneta!