En strålande dag i Snäckis.

En strålande dag har vi haft idag.


Och nånstans ifrån fick jag en otrolig energi, jag kände mig nästan lite tröttsam, för det var så roligt och jag ville så mycket…..


Många plantor som skulle i jorden.


Gjorde en ny primularabatt. Jag tog lite trästockar och hällde jord i rabatten och så plantade jag. Vanliga primulor (jag älskar ju dom fast dom är gula…..), aurikler, hyacintviva, vita löjtnantshjärtan och lungört.

Fast jag tycker att lungört låter som sanatorium ungefär, lite dödens väntrum, så jag brukar kalla den Pulmonaria (latinska namnet), visst låter det lite trevligare?

Här håller jag på att lägga ris och pinnar och klipp från buskar, jag vill höja upp den här hålan i berget och göra en rosenrabatt. Då fick jag se att jag tidigare satt mina pärlhyacinter där, så dom grävde jag upp och satte i en korg. Rosenrabatten är ett mer långsiktigt projekt.

I blomlådorna gror det så det knakar.

Det är inte helt lätt att få till perennrabatter på ett berg, men här har vi gjort ett försök. Två olika, en på var södersida om huset, verandan ligger i mitten.
Stenarna som ligger där ska ersättas av lite snyggare stenar, kantiga, och lite mer konstfullt, som jag ska försöka släpa från en annan del av tomten. Dels tror jag det blir finare och så blir dom högre och håller jorden på plats bättre. OBS! Jag planterade inte alla perenner idag, så effektiv är jag inte!

Däremot bar jag ut mina elva säckar komockor som jag plockade på en åker i mars nån gång, (jag hade tretton säckar, men har sparat två som skall vara till rosorna) och ovanpå det 9 balar torvmull och så spadvände jag alltihopa och sen krattade jag……det gäller att stå på när energin finns! Här skall bli potatis och grönsaker och lite sommarblommor.

Och mina frösådder växer så det knakar, några måste jag skola om och då får vi nog sova på verandan för vi kommer inte att få plats. Allt det här står i sovrummet nämligen.

I vårvintras hittade vi bergtallar (alltså inte vanliga furor, utan Pinus mugo) i skogen, och jag fick för mig att plocka med kottar hem.

Så la jag dom i en skål så att dom torkade och sen skakade jag ut fröerna. Och så fick jag för mig att jag måste ju prova om det går att odla tall från frön. Och se, det gjorde det, i alla fall så här långt.

Det är jättespännande. Om dom fortsätter att växa så får vi se vilka slags Pinus mugo det blir. Det kan bli vanliga, dvärg eller kryp varianter har jag fått höra!

En nödvändighet varje vår och sommar, ampelviolen.

Och så har jag hittat en fräknig viol, läcker.

Och så lite vanliga luktvioler .
Violer, förgätmigej, liljekonvalj, gullviva och så klart vitsippor är riktiga älsklingsblommor för mig! Så romantiska.

Agneta!

Jag har vunnit!

Jag har vunnit! Jag har vunnit tävling hos Viveka med bloggen Humlebacken och webbshopen Hem och Hav.



Och jag vann ett så jättefint armband (översta bilden) och då var det andra priset, tänk vilken tur man kan ha ibland. Jag är jätteglad. Jag är väldigt svag för armband så det kommer att bli förträffligt att piffa upp sig med på vårens kalas. Och jag behöver verkligen pyntas upp!!!

Kika in hos både Humlebacken och Hem och Hav. Humlebacken har vackraste huset och Hem och Hav har sådana där saker som man vill ha, allihopa sakerna vill man ha!

Agneta!

Första dagen efter påsk i Snäckskalsdalen.

Snäckskalsdalen idag, snart inbäddat i grönska, det går fort nu.

Nu blommar blåsipporna för fullt.

Harsyran blommar också och bladen är ju så goda, som godis!

Ormbunksskott tycker jag om, dom är så konstfulla.

Det var längs bergväggen på andra sidan den lilla sjön som vi hade våra picknickar i vintras, nu kommer man inte dit med mindre än att man har en båt och det har inte vi. Jo, vi har en liten båt, men den ligger i “sjön”, dvs i havet…..det är bohuslänska det! Den här lilla sjön kallas för myr! Och havet kallas för sjön…..det var språklektion nr 1.

Ser ut att kunna bli lite blåbär!

Och kanske lite körsbär.

Tillsammans med förgätmigej är viol en av mina absoluta favoriter i den vilda floran.

Idag hittade jag vad som måste vara dom två längsta vitsipporna i hela Snäckis, 35 cm långa. Är inte det ovanligt långt?

Agneta!

Vårtecken nr 9, 25 april 2011.

Och nu är det nionde gången det är Vårtecken som skall presenteras, oj, oj, oj, så fort tiden går.

Här är i alla fall mitt nya lilla körsbärsträd, helt bedårande. Kojou no Mai, heter det.


Lika vackert i knoppstadie som blommande.

Vildhallonen växer så det knakar.

Min cocktailsbärsbuske har en massa blommor. Nu gäller det att bina är flitiga så jag fåt något att stoppa i min drink.

Vit bollprimula.

En trädgårdsklint med knopp. Är inte det väldigt tidigt, eller kanske inte, jag inbillade mig att det var en midsommarblomma, men jag hade nog fel!

Honungsrosen klänger efter bergväggen, jag ser så fram emot att den skall bli kraftig och rikblommande.

Trilliumbladen har skjutit upp och jag ser……

……en knopp! Yippieee!

Jag är ju en blå-vit-rosa trädgårdsmänniska och här ser vi lite av det blå. En kaukasisk förgätmigej (Brunnera), en “vanlig” förgätmigej och en lungört (Pulmonaria).

Jag ligger en aning (ähum, ganska mycket) efter med själva grönsakslandet eftersom jag i höstas delade perenner och gjorde mig en “plantskola” där.

Då, i höstas, visste jag helt säkert att jag skulle komma ihåg precis vad som stod var. Tillåt mig le. Jag minns ingenting, så nu får jag vänta och se!
Det mesta har jag i alla fall kunnat gräva upp nu och börjat identifiera. Nu ska det bara planteras på rätt ställe och delas ut bland vänner och bekanta.

Eftersom den där valpen vi har (se förra inlägget) också gräver som en tok har vi fått staketa in grönsakslandet med en grind för att inte få landet raserat dagligen.

Dessutom har mannen min satt upp ett par spaljéer för att göra det lite mer ombonat. Framför står bambun och rasslar i vinden.

Hög tid för potatisen att komma i jorden. Häromkring är det sed att göra det 1:a maj. Jag vet inte varför, men så är det. Så jag har ett par dagar på mig.

Slutligen, Ullungrönnen, den kommer sig, fast inte alls i samma takt som hos Monica nere i Skåne (Tjernusbloggen).

Agneta!

Snäckskalsdalens påskaftonsmys…..

Vi var bjudna på påskaftonsmiddag igår. Jättetrevligt. Verkligen. Vi rustade oss och gav oss iväg, glada och lyckliga över att vara bortbjudna och fint väder var det också!

Vi satte oss till bords och det började med att jag välte världens störta rödvinglas över hela vita fina damastduken.......tablå....det kom inte bara på duken utan på möbler, kläder och allt annat runtomkring. Här är kvinnan, som när hon gör något, så gör hon det ordentligt.....

Vidare, fanns 5 barn på samma kalas, som ville vi skulle ta med hundarna, vilket vi gjorde och stationerade dom (hundarna, alltså) i vår bil. Och barnen fick självklart gå på promenad med dåggarna.

Rätt vad det var såg jag något som kom invirvlande genom den öppna dörren, så otroligt skitig så jag har inte ord för det, har aldrig sett en mer geggig hund....sprang runt på alla röllakansmattor i MILDA färgtoner, via den redan saboterade duken, över alla andra golv och alla andra mattor, steppade runt ordentligt och skvätte av sig den geggia leran innan jag fick tag i (vår) monstervalpen och fick ut henne.......så snabb och så stark har jag nog aldrig varit förut, lyfte hunden i nacken och den fick en flygtur ut.

Därefter fick vi skura golv, packa ihop mattor för att lämna till mattvätt, fick lägga andra mattor i tvättmaskiner, fick gno och putsa rent allting....behöver jag säga att kalaset kom av sig. Om jag uttrycker det lite försiktigt så är den familj vi var hos inte speciellt bohemiska….

Barnen blev så klart förtvivlade och fem stycken barn i åldrarna 3 – 9 år, storgrät!


Så idag sitter jag här med ångest! Det var faktiskt inte ett enda dugg kul och kommer inte att bli det heller ens efter några år......

Så hade vi det, och idag är en ny dag och fåglarna sjunger och jaaa, det är väl bara att fortsätta, fast jag har ingen vidare inspiration, vaknade vid 5 av att nånting kändes väldigt fel....

Jag har för mig att maten var väldigt god, vinet gott och sällskapet trevligt, men det känns som om det bara är vi som tycker det idag.

Hoppas alla andra hade en lite lugnare och värdigare påskafton.

Agneta!

p.s. alla bilder har jag lånat från nätet. d.s.